Debatt: Alla människors lika värde
Kultur. Alla människor är lika inför Gud. Det är en viktig princip, en grundbult i vår kristna, västerländska civilisation. Det har aldrig före vår sinnesrubbade tid förståtts som att alla människor har likvärdiga kvaliteter. Ännu mindre att alla skulle ha ”rätt” till att bosätta sig var de vill och där få sjukvård, lägenhet och socialbidrag.
Som så många andra fundamentala begrepp har ”människovärde” eller ”människors lika värde” missbrukats och förvrängts så i dagens korrupta och löjliga politiska vokabulär att man får en dålig smak i munnen.
Den här perverteringen av språket är inte en följd av att människor plötsligt blivit dummare, den är systematisk (liksom f.ö. den allmänna fördumningen ytterst är avsiktlig och systematisk).
Enligt det rådande politiskt korrekta paradigmet har människor nämligen inte alls lika värde. Vita västerlänningar, i synnerhet de manliga, är de facto mindre värda. Överdrivet?
Nej, vi är det i Sverige och många andra länder, rent juridiskt t ex eftersom ”rasistiska motiv”, som är grund för straffskärpning, kan tillskrivas oss men inte invandrare. Utlänningar gynnas dessutom i olika sammanhang vad gäller både arbete och utbildning. ”Positiv särbehandling” är den perversa termen för statlig diskriminering av svenskar.
Det är faktiskt på inget sätt en överdrift att vi sålunda har gjorts till andra klassens medborgare i vårt eget land.
Denna etniska diskriminering återspeglas också i systemets massmedia där man konsekvent urskuldar eller mörklägger utlänningars våldsbrott mot svenskar och andra européer och omvänt blåser upp och i politiska syften hårdexploaterar de fall där vita européer kan framställas som förbrytare och icke-européer som offer.
Men det finns ett mycket signifikativt undantag från regeln att urskulda eller tiga om icke-europeisk brottslighet. Problemet med massinvandringen till Sverige, har nämligen på senare år drabbat även vissa av Malmös judar, vilket har lett till våldsam oro och upprördhet i massmedia, inte bara i Sverige utan i hela världen. President Obama skickar 24 april sitt ”särskilda sändebud i kampen mot antisemitism”, Hanna Rosenthal, till den oförbätterlige Ilmar Reepalu. Det hårt prövade kommunalrådet som nyligen blev offentligen tagen i örat av sin nye partiledare för att ha sagt att synagogan i Malmö infiltrerats av sverigedemokrater (tvärtom, Ilmar - vissa judar har infiltrerat sverigedemokraterna).
7 april skrev Paulina Neuding en stereotyp etnocentrisk klagovisa i Jerusalem Post med rubriken Malmö: hatred of Jews in a Swedish City. Hon nämner visserligen att de otäcka antisemitiska invandrarslynglarna också attackerar sjukvårdspersonal och brandmän i Malmö, men mest för att förklara hur ociviliserade de är. Annars är svenskar; svenska rånoffer, misshandelsoffer, våldtäktsoffer, dödsoffer som massinvandringen skördat helt frånvarande, helt irrelevanta i hennes framställning. Det är dessvärre typiskt. Om däremot en judisk pojke blir mobbad på väg hem från skolan eller någon spottar efter en rabbin - då behandlas det som ett akut, universellt angeläget problem i världens judiskdominerade media. Och får politiska konsekvenser på högsta nivå.
Det är, minst sagt, inte rimligt i dagens läge.
Jonas De Geer