Sionism är islams spegelbild

När jag besökte mötet på Norra Bantorget gjorde jag det i egenskap av journalist. Ändå får jag gång på gång frågor av andra journalister om ND:s syn på SDL/EDL. Jag förklarar så enkelt jag kan flera gånger, men journalister som är uttalade motståndare till ND kan uppenbart inte förstå. De kan inte ta in skillnaden att kritisera islam på en svensk etnopluralistisk grund gentemot den osminkade översittarmentaliteten som sionismen utgör och som SDL/EDL ger uttryck åt.

Det faktum att det är en israelisk flagga i centrum på scenen borde säga allt. Gång på gång tar talarna upp Israels både utvalda och unika roll i världen och mot islam i synnerhet. Israels aggressiva politik mot Palestina, invasionen av Libanon, västerländska truppers invasionskrig i islamska länder – dessa soldater kallas för hjältar. Man hotar med att om inte islam totalt reformerar sig, ”varenda ord i Koranen”, så skall islam förbjudas.

Jämför detta med etnopluralismen, jämför detta med att ND vill dra hem alla svenska trupper från dessa länder och jämför detta med hur ND vill att varje folk själva skall ha suveränitet över sina länder och hur de vill leva.

Den moraliska rätten att kritisera islamiseringen av Europa finns inte om man samtidigt med tvång vill liberalisera arabvärlden. Hur blind är man då inte som motståndare om man inte ser de uppenbara skillnaden i kritiken av islam?

Sionismen, vars ande ständigt är närvarande både hos SDL/EDL-demonstranterna och hos den olagliga och våldsamma motdemonstrationen, handlar inte om judars nationalism, om nu någon vill inbilla sig det. Sionismen är aggressiv och framför allt är den expansiv. Det är inte nationalismen, nationalismen vill stärka alla folkgrupper, ge dem en plattform för att fortsätta utveckla sin särart och sina egna värderingar. Detta vill inte sionismen, det är ett chauvinistiskt politiskt tänkande på teologisk grund. Faktum är att den är aggressiv och expansiv på liknande grunder som islam, därför är det också lätt att idag se deras flera tusen år långa krig som tillsynes olösliga. Miltals från nationalism och etnopluralism.

Det är en liten värld ibland, av en ren tillfällighet hamnar jag på samma restaurang på Kungsholmen som flera av talarna efter mötet. Där finns också SDL:s talesman Isak Nygren som bjuder över mig till ett av de bord där de sitter. Tillfället känns för unikt för att tacka nej till. Jag samtalar med tyskar, engelsmän och svenska sverigedemokrater.

De flesta, dock inte alla, ligger en bra bit utanför ett nationalistiskt tänkande. Längst går EDL:s andreman Kevin Caroll när jag försiktigt nämner ND:s broderparti i British National Party och deras partiledare Nick Griffin. ”Well he’s a f**king moron, is’t he?”, säger han en smula högljutt och förutspår BNP:s död inom högst två år. Detta kanske inte är så konstigt, man konkurrerar om stöd från människor som avvisar mångkulturen och Griffin har tydligt visat EDL:s strukturer, med pengar från amerikanska sionister, och organisation, med trådar till aggressiva grupper som extremisterna i ADL. Ändå ser inte ens de som påstår sig vara experter på både ND och EDL skillnader mellan oss? Driver de med mig?

Genom invandring har antalet muslimer i vårt land ökat från praktiskt taget inga alls på 1960-talet till mer än en halv miljon idag, och antalet ser ut att fördubblas på tio år. I den takten kan Sverige komma att ha en muslimsk majoritet inom bara 40-50 år. Behovet av att med kraft reagera på islams utbrytning är övertydlig. Men att bekämpa islamism med hjälp av dess spegelbild sionismen är som att hoppa ur askan i elden.