För ett par veckor sedan sprang jag på ett litet men konkret exempel på ett större problem, då jag träffade en franskfödd muslim, som slets mellan sitt mohammedanska arv och sin europeiska omgivning. Han led uppenbarligen svårt av den inre konflikten mellan de egna rötterna å ena sidan och sitt faktiska födelseland å andra sidan. Somliga mohammedaner kan helt och hållet överta franska värderingar, medan många andra förkastar dem alldeles. Den unge muslim jag träffade i London förmådde inte göra vare sig det ena eller andra.  Hans svåra belägenhet berodde givetvis på något långt större än enbart kulturella, politiska eller till och med historiska faktorer. Hans problem var religiöst. Islam började som en utbrytning från den katolska kristenheten i Mellanöstern för ungefär 1 400 år sedan. Förankrad i den nestorianska irrläran, vilken hävdar att det i Kristi person inte finns någon gudomlig natur, spred sig islam likt en skogsbrand genom Nordafrikas och Mellanösterns då uttorkade kristendom för att sedan ockupera stora delar av Spanien under århundraden och slutligen slås tillbaka i Frankrike. Som den enkla och våldsamma religion islam är söker den erövra hela världen genom svärdet. Det rör sig om en Guds straffdom. Endast med vapenmakt har kristenheten under mer än ettusen år kunnat hålla den stången.

Men idag, när Europas kristna själva är i färd med att förlora all tro på Kristus och kristenheten, tillåter de – med tydlig uppmuntran från kontinentens antikristna regeringar – att mohammedanerna än en gång kommer till Europa, inte genom svärdet utan genom invandring. Detta är också det sätt på vilket familjen till nyssnämnde unge franskfödde muslim kommit att bo i Frankrike i två eller tre generationer. Vad föranledde denna invandring? Globaliseringsivrarna använder den som ett sätt att upplösa Europas en gång imponerande kristna stater, för att bryta ned dem till en ny världsordning. Vänstern stöder invandringen därför att den svarar mot dess dårskap enligt vilken skillnaderna mellan folkslag och religioner är utan betydelse. Mohammedanerna vill i sin tur invandra för att därigenom ta över Europa.

Men samtidigt som Europa tycks ruttna andligen litet mer för var dag, finns det fortfarande kvar spår av hennes forna prakt, en storhet som hon har den katolska kyrkan att tacka för. Dessa spår är tillräckliga för att hos den unge franskfödde muslimen ovan väcka fosterländsk lojalitet i strid med hans förfäders tro. De räcker också för att hos många européer orsaka viljan att försvara sitt sätt att leva, till och med med blodiga medel, om detta skulle hotas utifrån. Djävulen planerar utan tvivel för ett blodbad. Och Gud kan tillåta sådant för att straffa en otroende och otacksam mänsklighet. Faktum är att ett relativt nära förestående blodbad på europeisk mark mer och mer framstår som ett sannolikt scenario.  

Vad bör då den unge muslimske man jag träffade i London göra i väntan på en eventuell större etnisk, religiös och kulturell konflikt? Allra helst ser jag förstås att han går till botten med problemet, och söker utröna huruvida Jesus Kristus antingen är den andre personen i en treenig Gud eller bara är en profet bland flera andra. Om han är intelligent nog, kommer han att se kopplingen mellan de rika gåvor som Frankrike undfått och gåvornas Givare, den Gud som har antagit kött och blivit människa. Skulle ynglingen bli katolik, kan man hoppas på att han hittar ett sätt att kombinera det sant goda i sitt ursprungliga land med det värdland han blivit född i. Han skulle även kunna bidra, om så bara i begränsad utsträckning, till att undvika ett förestående blodbad.  

Vad skall de ursprungliga europeiska folken göra för att förhindra ett blodbad? Det som återstår för dem är att återvända till sina förfäders tro, vilken ensam har kraften att förena alla nationer och folkslag i sanning, rättvisa och fred.  En sådan omvändelse är tillika européernas urgamla ansvar och gudomliga kallelse, att de må föregå med gott  exempel och därigenom föra hela världen närmare vår Herre. Om européerna däremot fortsätter i otro kommer blodet med säkerhet att flyta.

Gud förbarme sig över oss.


biskop Richard Williamson
dinoscopus.blogspot.com

Richard Williamson är en av fyra katolska biskopar i Prästbrödraskapet S:t Pius X, FSSPX. Efter en uppmärksammad kontrovers förra året bor biskop Williamson i Wimbledon i utkanten av den brittiska huvudstaden.