När den 93 sidor långa domen mot Göran Lindberg meddelades idag kl 11 vid Södertörns tingsrätt stod journalisterna uppradade för att kunna rapportera till sina redaktioner. Skandalen kring Lindberg är ett av de mest makabra fallen i svensk rättshistoria.

Lindberg döms för följande brott: misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt köp av sexuell tjänst, försök till köp av sexuell tjänst, medhjälp till köp av sexuell tjänst, medhjälp till försök till köp av sexuell tjänst, koppleri.

Straffet fastställs till fängelse 6 år och 6 månader, samt skadestånd på sammanlagt 300 000 kronor. Lindberg ska även själv betala en stor del av sin advokats kostnad, 700 000 av den rekordstora ersättningen på 882 106 kronor. Målet var synnerligen omfattande, och tingsrätten fick använda två domare.

Tingsrätten ogillar åtalen vad gäller ett annat fall av våldtäkt, förberedelse till grov våldtäkt mot barn, samt ett antal fall av koppleri och köp av sexuell tjänst.

Det är dock inte brotten som är det mest uppseendeväckande i sig, utan att de begåtts av en av Sveriges mest hyllade polischefer någonsin. Under sin tid som polismästare gjorde sig Lindberg karriär som feminist, en uppgift han gick in för så nitiskt att det honom öknamnet ”Kapten Klänning” bland poliskollegorna. I medierna blev det röda mattan – och en utmärkt genväg i karriären. Det har i efterhand visat sig att han under samma tid deltog i orgier, där en grupp män utnyttjade tonårsflickor sexuellt samtidigt som de förnedrade dem genom att bland annat piska dem och urinera på dem.

Han kunde hålla ett föredrag om jämställdhet under dagen, och på kvällen anlända till ett hotell med sin ”sexväska” full med perversa hjälpmedel som läderpiskor, glidmedel, ögonbindlar och rep, där de prostituerade redan väntade på honom. En del av dessa var inte där frivilligt, utan tvingades till sex med polischefen.

Härvan kunde rullas upp sedan en hallick vid namn Sture Wiholm hittades död under en balkong i Bredäng den 27 juli 2009. Han hade blivit utkastad av familjen till en ung flicka som hade blivit utnyttjad. I hallickens adressbok fanns hundratals namn, bland annat polischefens. Lindberg kände dock inte till detta, och övertog hallickens verksamhet med att skaffa fram prostituerade till sin bekantskapskrets, som han fått genom sina perversa aktiviteter. Han greps först i slutet av januari 2010.

Förutom att de vidriga brotten är begångna av en högt uppsatt samhällsföreträdare, som dessutom ska ha rättvisa som sin främsta uppgift, så är mörkläggningen och spelet bakom kulisserna frapperande. Lindberg lämnade till exempel in sin avskedsansökan mycket lämpligt bara dagar innan åtal väcktes i balkongmordet, varvid delar av förundersökningen blev offentlig. Det var alltså en före detta polischef, och inte en sittande, som därmed kom att figurera i undersökningen.

Lindberg begärde dessutom avsked utan förvarning, och i ett sammanbitet mejl med endast två meningar. ”Hemställan att erhålla pension. Hemställes härmed att from 1 december 2009 gå i pension. Mvh Göran Lindberg”.

Vem hade tipsat Lindberg om utredningen? Lindbergs hemsida jamstalldhetsutbildning.se hinner också försvinna i lagom tid.

Polisutredarna har varit mycket förtegna genom hela utredningen. Det mycket ovanliga beslutet att sekretessbelägga hela förundersökningen togs, och även om 1 500 sidor nu släppts så återstår fortfarande 1 000 sidor som allmänheten inte får tillgång till.

När uppmärksamheten blev för närgången i januari kallade polisen till pressmöte – och meddelade att det inte finns något att meddela. ”Det finns ingen sexhärva”. ”Det finns inte några fler sexköpare.” ”Det finns inte någon lista med namn.” Konstigt då att kammaråklagare Jens Nilsson till media strax dessförinnan uppgivit att man lämnade över ”flera hundra namn och telefonnummer”. Och vad är det i så fall som belagts med sekretess, om det inte finns någon lista? Var Wiholm en så pass ovanlig hallick att han bara hade en enda kund?

Redan tidigt fick medierna tips om att Göran Lindberg inte var det mest uppseendeväckande namnet i Sture Wiholms kontaktnät. Det har bland annat spekulerats i att det kunde vara en chef inom en statlig myndighet.

Om det gjordes försök att tysta ner eller åtminstone begränsa Lindbergaffären, och om man nu döljer ytterligare sexköpare som skulle göra skandalen ännu större, så är det i så fall inte första gången i Sveriges historia. Man kan dra paralleller till bordellhärvan i Sverige 1976, då bordellmamman Doris Hopp greps. Bland kunderna pekades flera riksdagsmän ut, däribland Torbjörn Fälldin, Lennart Geijer och Olof Johansson. Andra var åklagare, militärer och personer från rikspolisstyrelsens ledning. Även dåvarande statsminister Olof Palme blev utpekad för att ha köpt sex av en fjortonårig flicka.

Likheterna med sexhärvan kring polischefen 2010 är slående. Liksom Lindberg hade flera av de uppmärksammade sexköparna gjort karriär på att tala om de svaga grupperna i samhället, samtidigt som de utnyttjade sin maktposition till att privat förnedra just dessa. Order om nedtystningen kom från statsministerns själv, vilket går att läsa om i boken ”Makten, männen, mörkläggningen” som journalisterna Deanne Rauscher och Janne Mattsson gav ut 2004.

Det återstår att se om de andra sexköparna i den härva som nu rullas upp kommer att avslöjas och dömas, eller om nedtystningen är lika omfattande nu som på 1970-talet.